Julgranen har sitt ursprung i 1400-talets Tyskland. Sägnen säger, att Martin Luther på väg hem en mörk vinterkväll såg stjärnorna glimma mellan grankvistarna och tyckte att det var så vackert att han högg ner en liten gran, tog hem den till sin familj och dekorerade den med ljus.
Seden är möjligtvis förknippad med den gamla traditionen att ta in levande kvistar och träd i huset som skydd mot oknytt och onda makter, vilka troddes vara ute på vift under julnatten. Vidare har man spekulerat att det finns en anknytning till det förkristna midvinterblotet och vintergröna offerträd. Hur seden än uppstod, så har den spridit sig till platser runt hela jorden.
De första svenska julgranarna sågs kring mitten av 1700-talet i gods och herrgårdar. De var oftast små och kunde placeras i en kruka eller på ett bord. Seden spred sig så sakteliga till de bredare folkmassorna i slutet av 1800-talet och man tog efterhand in större och större granar. Förr i tiden prydde man granarna med äpplen, konfekt och levande ljus. En stjärna i toppen gjord av halm symboliserade stjärnan över Betlehem.
Numera dekorerar man med lite vad man vill. Vår gran ser ut så här i år:
Enbart silverfärgade saker i granen i år!
Faktum är att förutom granen och några adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren så har jag skippat all annan juldekoration det här året. Okej då, vi har några hyacinter, en amaryllis och en krans på ytterdörren också.
Men inte den minsta lilla tomte syns till!
Men inte den minsta lilla tomte syns till!
Så nu vet ni det! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar