Simon och ekarna

 

Igår var det dags för ett biobesök. Det inte så ofta det händer men ibland dyker det upp en film som fångar mitt intresse. Så var det med just Simon och ekarna så jag gjorde sällskap med bästa Å och begav mig in till stan.

Filmen är baserad på romanen med samma namn av Marianne Fredriksson. Det är den första romanen av nämnda författare som filmatiseras. Boken står i min bokhylla men det var många år sedan jag läste den och jag kom först inte ihåg handlingen.

Filmen handlar om Simon Larsson som växer upp i en arbetarklassfamilj utanför Göteborg under andra världskrigets utbrott. Allt skildras mycket trovärdigt i en vacker miljö. 

Pojken som spelar Simon som barn är helt fenomenal. Han skildrar verkligen den känslige pojken som kämpar med att få vara sig själv, det vill säga intellektuell, i pappans värld där det ger mer status att arbeta med kroppen, klyva ved och snickra.
Han söker sin tillflykt till eken med sina tankar och böcker.

Simon får, mot sin fars vilja, börja på läroverket inne i stan och där blir han god vän med Isak Lentov, som kommer från en välbärgad judisk familj som flytt undan judeförföljelserna i Berlin. Dessa två familjers liv vävs samman, inte minst på grund av att Isaks mamma blir inlagd på mentalsjukhus. Då blir Simons mor Karin som en mamma för den judiske pojken. Även Simons far Erik uppskattar den judiske Isak som till skillnad från den intellektuelle Simon, är händig och delar hans stora intresse, nämligen snickeri.

Simon och Isak som barn.

Man förstår ganska tidigt in i filmen att Simons föräldrar döljer något, men det tar ett tag innan det avslöjas. Det visar sig att även Simon har judiska anor då han inte är biologisk son till paret Larsson. Denna hemlighet avslöjas när Simon är i övre tonåren och hans liv domineras därefter av sökande efter sin identitet. 

Skådespelarna i filmen gör bra ifrån sig tycker jag. Allra bäst är Simon Larsson som barn, tätt följd av Simons mor som spelas av sångerskan Helen Sjöholm.

Bill Skarsgård spelar Simon i de övre tonåren och han får det kanske otacksamma uppdraget att skildra sin rollkaraktärs ungdomsrevolt och letande efter identitet. Även Jan Josef Leifer, som spelar Isaks förmögne far gör en bra insats. Anmärkningsvärt tycker jag att det är att han är en tysk skådespelare som inte kan svenska utan endast har lärt sig alla replikerna på svenska! Och han gör det oerhört bra!

Simon och Isak i de övre tonåren.

Jag kan verkligen rekommendera filmen och ger den högsta betyg, den var oerhört bra och otroligt sorglig i slutet.

... jag hade som vanligt behövt ett lakan att torka tårarna med...! ;)