Förändring...

Oj vad tiden går!

I morgon börjar maken arbeta igen att ha haft semester i 4 veckor.

Själv har jag drygt 3 veckors ledighet kvar.

Sedan börjar allvaret, jag ska nämligen börja plugga igen!

Jepp, vid 45 års ålder satsar jag på en ny väg i livet!

Efter en vår då jag varit sjukskriven på grund av stress och orimlig arbetsbelastning som i sin tur ledde till utmattningssymptom och nedstämdhet, har jag grubblat mycket över min framtid.
Det tog ett tag innan bitarna började falla på plats men som det ser ut just nu så lämnar jag läraryrket.
Jag har tagit tjänstledigt i ett år för att satsa på att utbilda mig till certifierad inredare och jag ser fram emot det vääääldigt mycket!

Jag mår så mycket bättre nu när jag har bestämt mig för vad jag ska göra och vem vet vad det här kan leda till?

Här är några fina moodboards som jag lånat från Sköna Hem bland annat;

     

Tänk när jag kan göra sådana här fina!
Åh, så spännande ska det bli!

Finaste tackkortet!

Efter sonens student fick vi hem de foton som skolan hade låtit ta på studentdagen.

De var sådär... 

Eller ja, gruppfotot var jättefint, men de enskilda tackkorten var tagna ute med träd och buskar som bakgrund vilket resulterade i att de var ovanligt mörka. 

Jag började då göra lite efterforskningar och hittade riktigt fina varianter som man kunde göra själv på www.optimalprint.se istället.

Det var nästan lite svårt att välja, men så här blev de: 

                                       

Vi är supernöjda med resultatet och har fått mycket beröm för dem!

Och det viktigaste av allt; sonen blev helnöjd!

Ny tavla

                

För 3 år sedan var jag vid ett tillfälle på Fotografiska musèet i Stockholm och tittade bland annat på Vee Speers utställning.
Jag fastnade genast för de olika fotona här ovanför!

Fotografierna på barnen kallas för The Birthday Party och dessa tilltalade mig speciellt på något vis.

Fotona föreställer utklädda barn, ofta med mask, på väg till ett tänkt födelsedagskalas. 

Tydligen fick Speers idén till projektet under sin dotters födelsedagsfest och hon såg utställningen som delvis självbiografisk med minnen från sin egen uppväxt i Australien.

Som sagt så gillade jag bilderna, men jag köpte inget, vilket jag så smått började ångra nästan direkt.
(Bilderna kan man alltså köpa som posters för en helt acceptabel summa pengar i den lilla butiken som ligger i anslutning till muséet)

Efter ett tag dök bilderna upp lite här och var, i inredningstidningar och bloggar bland annat.
Det var alltså fler än jag som gillade fotona!

Så nu äntligen har jag införskaffat mitt exemplar!
Det tog ett tag och det krävdes ännu ett besök på Fotografiska, men det var det värt!
Jag valde en variant med nio bilder i en, Måttet är 50 x 70.

Robbie Williams på Ullevi!

Vilken konsert! 

Vi var 65000 personer som lyssnade på, dansade till, sjöng med och verkligen njöt av den gode entertainern i drygt två timmar. 

Allsången i slutet till Feel och She's the one ger mig fortfarande gåshud! 

För att inte tala om Angels som hela publiken fortsatte att sjunga trots att Robbie hade tackat för sig! 

Magiskt! 

Montenegro!

Så börjar då resan lida mot sitt slut... 

Vi har tillbringat de fyra sista dagarna i Budva som är en liten kuststad här i Montenegro.

Vi tog oss hit med buss från Dubrovnik i Kroatien och resan gick längs slingriga bergsvägar med bråda stup på sidorna emellanåt och dessutom körde chauffören som om han hade snott bussen... men allt gick bra i alla fall!

Budva är en fin liten stad med mycket turister så här i semestertider. Mest från grannländerna, men även en hel del ryssar är här.

Staden ligger som sagt vid havet och man måste åka över flera höga berg för att komma hit.

Namnet Montenegro betyder "de svarta bergen" fast egentligen är de inte svarta utan grå och med mycket grön växtlighet.

Hotellet vi bor på är helt ok och har en fin pool som vi har svalkat oss i både titt som tätt... det är vaaaaarmt och luftfuktigheten är hög!

Vi har tagit oss till Old town flera gånger via den tätt befolkade strandpromenaden.

Gamla stan är mysig med sina små snirklande gränder och torg och allt omringas av en fin gammal mur som kröns med Citadellet som förutom museum även har bibliotek och en fin utsiktsplats.

Och så klart har vi både ätit och druckit gott!

Vi har konstaterat att den här resan till de här tre olika länderna vi besökt, som alla har tillhört det forna Jugoslavien, har gjort att vi faktiskt har fått en annan insikt och förståelse om hur de har och har haft det under Balkankriget på 1990-talet.

Det är inte mer än drygt 20 år sedan det startade och det är tydligt att de olika länderna har drabbats på olika sätt och olika mycket...

Vi har lärt oss mycket som vi tar med oss, det har varit väldigt lärorikt, både historiemässigt och även känslomässigt.

Men i morgon åker vi hem!

Bosnien Hercegovina!

Så har vi då fortsatt vår lilla resa som vi själva lite blygsamt kallar för "The Balkantour" 

Efter 4 fina dagar i Babin Kuk som tillhör Dubrovnik i Kroatien hyrde imorse bil och körde den 3 timmar långa färden till Mostar i Bosnien Hercegovina.

  

Färden gick först utmed den vackra kusten längs slingriga vägar upp och ner för bergen. Efter gränsen mot Bosnien Hercegovina blev det dock plattare när vi styrde in mot landet. 

Mostar ligger dock i en dal omgiven av berg och är större än jag trodde den skulle vara. 

Vi bor nära gamla stan med den berömda bron och vi har i eftermiddag utforskat staden och faktiskt sett det vi ville se.

Staden är väldigt vacker men har en fruktansvärd historia. 

Det är faktiskt den staden i Bosnien som drabbades värst av kriget, det i sin tur innebär att

kyrkogårdarna här är enorma. 

Nästan alla gravstenar har samma dödsårtal, nämligen 1993, då fler än 4600 civila dödades i Bosnienkriget... 

Staden var till stora delar förstörd vid krigsslutet, mycket är återuppbyggt men det finns en hel del spår efter kriget i form av delvis raserade byggnader och kulhål i väggar och annat.

Den vackra och omtalade bron från 1500-talet är dock återuppbyggd sedan 2005, med samma(!) stenar! 

De plockades nämligen upp ur floden igen och sattes samman till en i stort sett identisk bro som förbinder västsidan med östsidan. 

Om man står på den högsta punkten på bron är det 24 meter ner till vattenytan och legenden säger att stadens manliga invånare måste bevisa sin manlighet genom att hoppa från bron ner i vattnet...

Vi fick se en man göra ett hopp när vi var där, han var dock smart nog att göra business av det hela och klättrade först våghalsigt en stund på räcket och samlade in pengar av de som tittade på...  han var nog ingen nybörjare precis! 

Jag är glad över att vi åkte hit men var nog inte beredd på alla känslor som skulle dyka upp inom mig... Tro mig, eftertanke och respekt krävs när man gör ett besök här och resan har gjort att i alla fall vi har lärt oss mer om kriget de här länderna, det är ju faktiskt inte mer än 20 år sedan.. 

I morgon fortsätter vi turen, på återseende! 

Den vackra bron

Utsikten från vårt hotellrum

Kroatien!

Just nu kopplar maken och jag av i Dubrovnik i södra Kroatien! 

Vi bor på ett kanonhotell och njuter verkligen av sol, värme och god mat. 

I början av nästa vecka drar vi vidare... På återseende!