Ja, vad säger vi egentligen?
Här i södra Skåne är det nog vanligast med fastlagsbulle, men ordet semla kommer mer och mer.
För mig personligen heter det i alla fall fastlagsbulle!
Jag har läst på lite:
Fastlagsbullar fyllda med mandelmassa och grädde är ett relativt nytt påfund och blev vanligt först under mellankrigstiden.
Idag och från mitten av 1900-talet ungefär, äter vi oftast dem som bakelser, men enligt gammal tradition ska de serveras just i en djup tallrik med varm mjölk, som ibland till och med spetsats med en gnutta salt för att bryta mot sötman. Då kallas fastlagsbullen i stället för hetvägg.
Seden med fastlagsbullar kommer troligtvis ursprungligen från Danmark och Tyskland och spred sig hit under 1600-talet.
Långt senare, när vitt mjöl blivit så vanligt att fler än de allra rikaste hade råd att äta det, fick bullarna den form vi känner igen dem för i dag: söta, runda och bakade på fint vetemjöl och socker.
I år inföll fettisdagen den 12 februari, dvs igår och varje säsong äter den genomsnittlige svensken 4−5 semlor. På ett år sätter vi i oss över 45 miljoner fastlagsbullar!
Sedan kan det ju diskuteras i det oändliga om huruvida det ska vara mandel i grädden eller om mandelmassan ska blandas med inkråmet från bullen.
Jag föredrar dem utan mandel i grädden men vill gärna ha en rejäl mandelmassabit blandat med inkråmet.
Det blir godast om ni frågar mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar