Arv

I söndags den 12 februari plockade jag bort allt pynt på granen, inklusive belysningen...

Ja, ni läste rätt!

Granen har stått i vårt oisolerade uterum och där gör den inte mycket väsen av sig.

Tvärtom har det varit ganska mysigt att kunna tända den när det har börjat mörkna på eftermiddagarna.

Men till skillnad från bilden ovan är nu allt pynt ett minne blott och granen står naken och ensam kvar och väntar på att bli nerklippt och slängd i grovsoporna!

När jag "klädde av" den blev jag, precis som jag brukar bli, väldigt nostalgisk.

Belysningen har jag nämligen fått ärva av min mormor och morfar. Den är gammal, men väldigt fin och välbehållen!

Den är införskaffad 1953 och är alltså 59 år gammal!
Det finns till och med en reservlampa i kartongen som aldrig är använd!
Själva kartongen är också väldigt fin, om än lite skavd i kanterna, med all rätt:

Som ni kan se har den tillhört Fanjunkare Egelborg, han var nämligen militär, min morfar.

Min morfar gick bort 1975, när jag bara var 7 år. Min mormor dog 1996, alltså för 15 år sedan.
Jag fick belysningen av mormor medan hon levde och jag har haft den sedan jag flyttade hemifrån, det vill säga sedan 1988.

Ibland tänker jag att det hade varit fint med en nyare belysning med lite fler och kanske lite mindre lampor i. Fast jag brukar snabbt komma på bättre tankar...!

Förstår ni varför jag vårdar mitt arv så ömt...?