En psykolog har uttalat sig och sagt att bortskämda barn ofta blir olyckliga som vuxna.
Om jag är förvånad över påståendet? Nej inte precis...
På min förra arbetsplats mötte jag många av dessa barn som beskrivs i artikeln. Jag kallade de för "piedestal-ungar", för det är precis vad de är! Deras föräldrar placerar dem på en piedestal och behandlar dem som om deras behov är viktigare än alla andras, de barnen får precis vad de pekar på och behandlar ofta omgivningen fruktansvärt respektlöst! Författaren skriver också att bortskämda barn behandlar många gånger föräldrar, lärare, förskollärare och andra som betjänter. Det kan jag verkligen skriva under på, det har jag varit med om många gånger!
I mitt yrke som lärare möter jag många olika slags barn och deras föräldrar. På förra skolan i ett välbärgat och välmående samhälle mötte jag många föräldrar som har dåligt samvete för att de arbetar för mycket. För att döva sitt samvete ger de barnen till exempel en ny dyr telefon eller något annat materiellt i stället för det de behöver, men som kräver lite mer av dem – deras tid. Det är nämligen precis så det är!
Författaren av artikeln skriver: "Många orkar inte heller efter en lång arbetsdag ta konflikter. Bortskämda barn har också många gånger en skicklig försvarsadvokat i sina föräldrar. Det är kamraternas eller lärarnas fel när det uppstår en konflikt. Som vuxna kan de få dålig självkänsla och svårt att hantera konflikter." Föräldrarna blundar enligt min mening för sina barns fel och brister, det är alltid de andras fel!
"För några generationer sedan var barn måna om att uppträda så att de blev omtyckta av sina föräldrar. I dag är i stället många av oss föräldrar ängsligt och överdrivet måna om att alltid vara älskade och omtyckta av våra barn. Vi styrs mer av våra behov än vad som är bäst för barnen. Det ingår i jobbet som förälder inte bara att villkorslöst älska sina barn utan också att stå ut med att inte alltid vara populär och omtyckt."
Jag är själv förälder och jag menar absolut inte att jag har lyckats med mitt föräldraskap på alla punkter, MEN JAG HAR GJORT MITT BÄSTA! Jag har försökt att ge dem tid, gränser, kärlek och normala värderingar.Jag har inte alltid ställt upp på deras önskningar eller låtit dem få all uppmärksamhet. De har inte fått allt de har pekat på, de har fått kämpa lite själv också. Ibland har de fått spara själv till den där speciella grejen som de har önskat sig till exempel.
Jag har alltid velat att mina barn ska bli normala människor som är socialt kompetenta, som vet vad som är rätt och fel och hur man bemöter andra människor med respekt. Tyvärr har en del föräldrar glömt bort hur man gör och tycker istället att det är skolan som ska uppfostra deras barn.
Sorgligt men sant.
Läs gärna hela artikeln på:
www.aftonbladet.se/debatt/debattämnen/familj.article15097626.ab?partner=wwwredirect
